Färgseparation i reprokamera

Idag använder man scanners för att göra färgseparationer, men för att förstå hur bilder separeras går vi här igenom processen med en vertikal reprokamera (det finns även horisontella).

Vi tänker vi oss att en färgbild fotograferas tre gånger i reprokameran, på varsina tre filmer, men genom olika filter. Här använder man de additiva grundfärgerna som filterfärger.

Den additiva primärfärgen Blått bildas genom att blanda de subtraktiva primärfärgerna cyan och magenta, den är alltså komplementfärg till den subtraktiva primärfärgen gult. Detta är den teoretiska bakgrunden till separation av färgbilder.

För att få bilden av det som ska tryckas i gult använder man enligt resonemanget ovan ett blått filter, som släpper igenom blått ljus och absorberar det gula. Det genomskinliga i det fotografiska negativet motsvarar då de ytor som absorberar gult ljus. I den positiva bilden, alltså i tryck, blir det ju dessa ytor som ska reflektera gult ljus.

På samma sätt motsvaras de ytor som ska tryckas i cyan av det röda filterljusets svärtning av filmen, och magentafilmen görs med det gröna filtret.

Man kompletterar sedan med en film för svart som tas fram genom exponering med alla tre filtren (skelettsvart), då man nästan alltid ändå trycker svart samtidigt. Detta för att förstärka kontrasten samt kompensera för att tryckfärgerna inte är så rena som teorin kräver. Dessutom är ju löpande text nästan alltid svart.

Vid full akromatisk repro används den svarta färgen som grund för att teckna bilden, alltså rakt motsatt tekniken med skelettsvart.

UCR betyder underfärgsborttagning och innebär att man ersätter en del av de kulöra färgerna med svart i de mörka partierna, huvudsakligen för att spara tryckfärg och minska problem med smetning i trycket.

GCR är ungefär samma sak, men med den skillnaden att man själv bestämmer i vilket tonomfång som man ersätter kulör färg med svart.

Ursprungligen gjordes separation i kamera först med (pankromatisk, alltså känslig för alla färger) halvtonsfilm, där man fick fyra filmer med olika grå nyanser, alltså som vanliga svartvita fotonegativ. Därefter gjordes rastreringen antingen med glasraster i reprokamera, eller senare ofta i en kontaktram, i direkt kontakt med rastret på sk lithfilm. Lithfilm ger mycket hård kontrast mellan det exponerade och det icke exponerade i filmen. Den är dessutom inte känslig för rött ljus (ortokromatisk).

I svensk tryckteknologi betyder halvton ”utan raster”, ej att förväxla med det amerikanarna kallar halftone, vilket betyder just raster. Svenskans halvtonsfilm heter continious tone på engelska. När man på engelska talar om raster eller rasterization menar man omvandling av en vektorbild eller postscriptinformation till en punktuppbyggd bild.