Elektrostatiskt tryck (Fotostatkopiering, laserskrivare)

Tekniken uppfanns 1938 och utvecklades först av Xerox. Tekniken vidareutvecklades av Canon på 1980-talet.

Här har man en positivt laddad "trumma" som vid belysning förlorar sin laddning. De partier på originalet som inte reflekterar ljus är fortfarande laddade på trumman. Denna förs då genom ett tonerpulver som har negativ laddning. Partiklar fastnar då på de positivt laddade partierna och detta motsvarar tryckbilden.

Man för sedan ett papper mot trumman, och en positiv laddning från baksidan genom pappret och försöker på så sätt att få partiklar (dvs svärtan) att "hoppa över" till pappret. Det är samma grundprincip som används i både kopiatorer, laserskrivare och led-skrivare.

Vid exponeringen styrs lasern av skrivarens kontrollenhet. Laserstrålen passerar genom objektivet, reflekteras med hjälp av en spegel och träffar en roterande, polygonformad spegel som gör att strålen sveper över trumman samtidigt som den passerar linsen.