Typsnittskrönika 29

2003

Om att gräva

Jag är bra på att gräva. Både bildligt och bokstavligen. Den här sommaren har jag ägnat åt en del grävjobb, både inom- och utomhus.

Min hustru har gröna fingrar. Det har inte jag. Jag är bättre på att ta bort än att plantera, åtminstone i klorofyll-sammanhang. Därför är min uppgift i trädgården att gräva gropar, ta bort oönskade träd och buskar samt gräva upp rötter. Att gräva bort gamla stubbar av hägg och robinia, där träden har ett tjugotal år på nacken, kräver sin tribut.

Inomhusgrävandet har istället handlat om att fördjupa sig i unix-världen. Det är verkligen en helt ny värld. Trots att man fått en del övning genom installation av script på olika webbhotell är det mycket som är oklart. En ekvation där de flesta storheter är okända. Men oerhört fascinerande vad man kan åstadkomma med några tangenttryckningar i terminalen (i OSX).

Jag håller nämligen på med en OSX-server. Brandvägg, SSL, kryptering, bilddatabas. Eller att installera en email-server med både spam- och viruskontroll, till exempel. Det kräver att man gräver ordentligt i manualer och installations-anvisningar. Då det blir riktigt spännande med OSX är ju nämligen inte vid installation av ”vanliga” program. Utan när man själv kompilerar sin programvara från öppen källkod. Speciellt för just den egna maskinen med just de parametrar och hjälpprogram man behöver.

Att programvaran är helt fri att använda är ju förstås ingen nackdel. Även om man får betala en hel del med egen tid. Betala dyrt. Så frågan är vilket som är billigast.

Efter ett tag så känns dock kommandon som configure och make helt naturliga. Eller grep eller chmod, cp, cd och mkdir. Unix är inte svårare än något annat. Det handlar som alltid vad man är van vid och vad man har lärt sig.

Traditionella mac-program har ju varit självförklarande på ett sätt som gjort det möjligt att direkt börja använda programmet utan att läsa någon instruktionsbok. På gott och ont. När man sitter framför terminalfönstret finns det dock inga intuitiva genvägar. Skriver man något olämpligt får man bara beskedet att kommandot inte känns igen. Så det är bara att läsa på. Vilket gör att man faktiskt lär sig det aktuella programmet på ett djupare plan. Och får en del idéer om användningsområden på vägen.

Norah Jones

Norah Jones

Att gräva fram information om Jill Bell var inte lika svårt. Men förmodligen är hon mer känd internationellt än i Sverige. Hon är bland annat formgivare och typsnittsdesigner och har som specialitet att dels göra typsnitt med handstilskaraktär, dels märken, vinjetter och logotyper med handskrift. Bland annat har hon gjort ”logotypen” för Norah Jones och Romance för Ralph Loren tillsammans med typsnitten Swank, Smack och Carumba. Bland annat. Vill man se mer prov på hennes arbeten kan man surfa in på hennes mycket sympatiska webbsajt.

Lasse Törngren

Stäng