Vad är Multiple Master?

I förra krönikan nämnde jag lite slarvigt några font-teknologier, bl a Multiple Master, MM. Adobe, en av de ledande typsnitts- och programvarutillverkarna (och företaget bakom postscript) utvecklade tekniken i slutet på åttiotalet. Med tekniken får man typsnitt som går att dra och töja som ett gummiband.

Ur ett och samma typsnitt kan man skapa t ex alla varianter mellan extra mager och extra fet, eller alla bredder mellan kondenserad till expanderad. Tekniken medger fyra sådana ”axlar”. De två som nämnts, dvs vikt och bredd. Sedan stil och optisk storlek. Stil innebär att man exempelvis kan gå från sans serif till serif.

Varje MM-typsnitt kan ha allt mellan en och fyra av dessa axlar, det bestämmer den som gör typsnittet. När teknologin introducerades av Adobe, presenterades samtidigt två nya fonter, Myriad och Minion. Myriad hade axlarna bredd och vikt. Minon dessutom optisk storlek.

Den optiska storleken knyter band tillbaka i tiden, till blysättningen. Blytyper hade nämligen alltid olika karaktär beroende på graden.

Ju större grad, desto finare och elegantare detaljer. I de mindre graderna var ju detaljer meningslösa då de försvann i dåtidens tryck.

Tanken med MM är naturligtvis att kunna åstadkomma läsvänlig och njutbar text i alla storlekar. Text som anpassats till de specifika förutsättningarna i just den aktuella trycksaken. Man kan t ex tänka sig att använda en specialanpassad, lite magrare ”förekomst” (ja de kallar det så, ”instance” på engelska) av typsnittet för laserutskrifter eller digitaltryck, för att texten ska upplevas på samma sätt som den offsettryckta. En annan fördel är möjligheten att anpassa texten till en given radlängd genom att t ex kondensera något. Om man istället ”fuskkondenserar” blir typsnittet förvrängt. Titta här t ex på Myriad.

Eftersom Adobe släppt specifikationerna för fontformatet, kan vem som helst göra MM-fonter. Men det har inte blivit en sån stormande succé man kanske hade väntat sig. Det finns trots det en del MM-fonter från olika tillverkare, men mest från Adobe.

Lasse Törngren