Typsnittskrönika 10

2002

Om korrekturläsning

Jag läste en mycket intressant bok under jul- och nyårshelgerna. "Blonde" av Joyce Carol Oates. Jag läste den svenska översättningen som kom i höstas. Tyvärr, får jag lov att säga.

Visserligen skulle det ha varit ganska jobbigt att ta sig igenom de 850 sidorna på originalspråket. Men sällan har jag varit med om en bok med så mycket korrekturfel. Jag skulle uppskatta dem till någonstans mellan 50 och 100. Jag vet inte exakt, då jag inte räknade. Det är ju inte riktigt så man läser en roman. Det är ju inte heller den uppgift man som läsare ska ha. Istället är det förlaget som inte har tagit sin uppgift på allvar.

Det är inte något litet företag heller. Bonniers heter förlaget. Bonniers borde har resurser att klara av en bra korrekturläsning.

Du som läser det här kanske tycker att jag är grinig. Det är ju trots allt 850 sidor. Nog får man väl räkna med några korrekturfel då? Jo, kanske, om det inte hade varit så att man lyft fram just denna bok i marknadsföringen, att den framstår som en prestigebok. Och att den kostar därefter.

För Bonniers och andra som glömt bort hur korrekturtecknen ser ut och hur de används finns denna samt denna länk.

Hursomhelst, boken handlar om Marilyn Monroe. Eller Norma Jean Baker som var hennes namn. Det är ingen biografi. Istället är det en roman, där författaren har gjort ett digert arbete för att försöka sätta sig in i och förstå Norma Jeans känslor, tankar och bevekelsegrunder.

I vissa sammanhang talas det om Marilyn som en borderline-personlighet. Den termen används inte i "Blonde". Istället får man genom Norma Jeans barndom en tänkbar förklaring till hennes beteende som vuxen. Med frånvarande och, för Norma Jean, okänd far och en mor som är känslomässigt labil växer hon upp i skuggan av Hollywood-drömmar. Modern är anställd av "Studion" och män inom branschen passerar revy i hennes hem.

Efter att ha försökt skålla sin dotter i badkaret hamnar modern på mentalsjukhus och Norma Jean blir av grannarna placerad på barnhem. Berättelsens röda tråd är Norma Jeans sökande efter kärlek och bekräftelse. Den som hon inte fått av sin far och som hennes mor ofta nekat henne. Istället blir det hos männen och framför kameran som hon får bekräftelse.

"Blonde" är en spännande bok på flera plan. Har man någonsin funderat över fenomenet Marilyn Monroe ska man definitivt läsa den. Men då kanske på originalspråket.

Lasse Törngren

Stäng