Vem behöver kerning?

Vem behöver kerning? Ja, typsnitten är så bra gjorda nu för tiden att man inte ens tänker på att den finns.

Men de som ritat och tillverkat de typsnitt vi dagligen använder har kliat sig i nacken och lagt ner många, många timmar på att få bokstäverna att harmoniera på raden.

Tillriktning kallas det på fackspråk. Det är det samlande begreppet för spärrning, knipning och kerning (här tog fantasin slut, det blev inget svenskt ord för kerning). Alltså avståndet mellan tecknen i orden och mellan orden på raden.

Det här avståndet är också det som ger typsnittet sin relativa öppenhet eller slutenhet och påverkar hur lätt eller tungt det ser ut. Det är också beroende av textstorleken. Det normala är att man låter brödtextsnitt vara lite luftiga med ganska mycket luft mellan tecknen och orden, medan rubriksnitten är tätare. Helt enkelt för att det behövs mer luft för att göra texten läslig i mindre grader.

Mellanrummen mellan orden ska vara mindre än avståndet mellan raderna, annars blir raderna svåra att följa.

I första skedet bestäms ju tillriktningen av typsnittsdesignern, men slutligen är det förstås formgivaren av texten som bestämmer.

Fast radavståndet är förstås inget som typsnittsdesignern kan påverka.

Vid spärrning görs teckenmellanrummen större än normalt, vid knipning görs teckenmellanrummen generellt mindre än normalt.

Kursiv brukar normalt tillriktas lite luftigare än rak text. Kursiven har ju mer släktskap med den handskrivna texten där en regelbunden skrivrytm ger teckenavståndet.

Textmellanrum är heller inte opåverkat av trender. Snarare tvärtom. 70-talets reklamtypografi är ett exempel på mycket tät texttillriktning.

 

Vid kerning justerar man mellanrummet mellan enskilda teckenpar för att få luftrummet mellan bokstäverna att se optiskt lika ut. Det finns några klassiska bokstavskombinationer som är problematiska som VA, To, Vo, TA, PA. Inom det här området finns en markant skiljelinje (det finns förstås flera) mellan de shareware- och gratisfonter du hittar på webben och dem du betalar för.

Ett betaltypsnitt innehåller ofta 500 kerningpar eller mer, vilket borgar för att du får ett jämnt, fint textflöde med lagom mycket luft mellan bokstäverna.

Skulle man ändå inte vara nöjd med kerningen finns det i åtminstone de professionellt inriktade layoutprogrammen möjlighet att skapa egna kerningtabeller för de typsnitt man använder.

Fast du kan förstås också justera både ord- och teckenmellanrum i enskilda stycken i layouten, utan att det påverkar några andra inställningar.

Lasse Törngren