Om fel som uppstår och uppspåras

En kollega till mig brukade säga att en raket på väg till månen är ur kurs över nittio procent av tiden. Ständigt måste man övervaka och korrigera kursen.

Och så är det väl med den mänskliga tillvaron. Vi gör fel och misstag som ständigt måste rättas till. Felsökning och problemlösning. Vissa fel är av mindre betydelse (eller försumbara, som var ett populärt begrepp under en period). Andra misstag får dramatiska konsekvenser.

Nuförtiden ska man ju välja så mycket. Dagis, skola, elbolag, telebolag, internetoperatör, försäkringsbolag, bank, pensionsförvaltare, regering och president. Stor valfrihet men även ett stort ansvar. Jag är inte alltid övertygad om att vi är mogna ansvaret. Hur vet man att man väljer rätt, att man väljer det bästa? Avreglering och entreprenad kan vara ett sätt att få fart på en avstannad verksamhet. Men det leder inte alltid till bättre resultat. Vissa verksamheter är i grunden lämpade att finansieras via offentliga medel. Infrastruktur t ex.

Som sagt, det blir fel. Ibland blir felen dyra att rätta till. Vissa fel är dock inte lika dramatiska ur ett samhällsperspektiv, men kan vara irriterande för den som drabbas.

Som t ex när formgivaren stoppade in sin SyQuest-skiva (vad var det nu igen?) i läsarenheten, gjorde korrigeringarna i trycksaken och tog ur SyQuest-skivan igen. Utan att ha kopierat det nya till skivan. Raskt iväg till det stampande och trampande budet för vidare transport till tryckeriet. Med en felaktig trycksak som följd. För att det var så bråttom. För att det blev stressigt. Eller bara för att det var människor inblandade. Människor gör fel.

Datorer är också något som drabbas av fel ofta. Inte konstigt kanske, med alla de möjliga kombinationer som finns. Alla olika versioner av operativsystem, program, systemtillägg, typsnitt och drivrutiner. Som görs av människor.

Eftersom det känns som ett sisyfusarbete redan för oss användare, hur ska det inte kännas för programmerarna och utvecklarna?

Men skillnaden är att de får betalt för sin felsökning. Vi får betala. Antingen någon som hjälper oss eller också med egen tid. Jag tillhör den senare kategorin. Snäll som jag är hjälper jag dessutom andra med deras datorer.

Nu är det ju OS X (baserat på Unix och BSD) som gäller för oss Mac-användare. Det är ju ett mycket bra operativsystem på många sätt. Men som samtidigt kan ställa till med en hel del förtret. Som att man inte kan skriva ut efter en uppdatering av systemet. Eller att den bärbara hårddisken inte längre känns vid av systemet. Eller att man inte har rättigheter att göra vad man vill (om man inte har ett root-konto, gubevars). Eller att man blir galen av den långsamma filhanteringen i Finder. Det ”slickbara gränssnittet” har sitt pris i form av prestanda-glapp. Men kanske kan det uppvägas av snabbare filkopiering över nätverket, ett stabilare system och möjligheterna med all ”open source”-kod på internet. Men varför kan inte Apple placera filerna på samma ställen i hierarkin som andra Unix-varianter?

Det är en ständig felsökning. Typsnitt är ju för övrigt nåt som kan ställa till problem. Både i det gamla och nya systemet. I OS X finns det, genom fleranvändar-systemet, mängder av platser där typsnitt kan sparas på hårddisken. Enda sättet att få något sånär kontroll är att använda ett program för typsnittshantering. Som Suitcase eller Font Reserve. De fel som uppstår i OS 9 med typsnitt kan ibland vara svåra att koppla till typsnittsproblem. Liksom det kan vara problematiskt att hitta det felande typsnittet. Här finns det dock hjälp att få genom programmet Font Agent. Det hjälper till att hitta skadade typsnitt. Programmet har även en del annat fuffens för sig som för mig stör mer än det hjälper. Bland annat genom att döpa om alla typsnittsfiler och vilja radera alla TrueType-typsnitt eller flera typsnitt med samma namn (trots att det kan vara från olika tillverkare och därför högst motiverade). Turligt nog finns det inställningar som kan hindra det man inte gillar. Eller åtminstone det mesta av det. Tills nästa uppgradering.

Lasse Törngren