Läslig eller läsbar?

När jag gick på Grafiska Institutet hade jag en lärare i Grafisk Form som heter Ernst. Han var bl a involverad i dåtidens omgörning av Dagens Nyheter. Han hade också en bestämd uppfattning om typografi och huruvida den var läslig eller inte. Och det var noga med att säga läslig och inte läsbar. Ernst menade nämligen att det första syftade på typografin och det andra på innehållet (jmfr ”legible” och ”readable” på engelska).

Om man tittar i Norstedts Svenska Ordbok eller Bonniers Svenska Ordbok drar dessa inte en lika tydlig skiljelinje mellan orden. Bägge menar att läsbar kan syfta både på innehåll och typografi. Men visst vore det bättre om man tydligt definierade läsbarhet som en term endast för att tala om att en text är lättförståelig. Begreppet ”lix”, läsbarhetsindex, som är ett mått på hur lätt en text är att förstå, bygger ju på ordet läsbarhet.

När man jobbat med grafisk formgivning ett antal år så märker man att det är vissa typsnitt som alltid hänger med på nåt sätt. Typsnitt som man lärt sig tycka om och uppskatta just för dessas läslighet, bortom trender och modenycker. Denna typografi blir slutligen en del av den egna historien och identiteten.

I mitt fall handlar det bland annat om Garamond (som för många andra). Men kanske ännu mer om Adobes skärning av Caslon, som jag tycker är ett utmärkt brödtextsnitt i många sammanhang, både för böcker och broschyrer. Det är Carol Twombly på Adobe som formgivit typsnittet efter gamla förlagor. Den första versionen gjordes av William Caslon 1722 efter holländska 1600-talsskrifter. Typsnittet har varit populärt genom århundraden och den amerikanska oavhängighetsförklaringen typgraferades med Caslon. Vill du ta en titt på Adobe Caslon, klicka här. Vill du se mer av Adobes typsnitt, klickar du här.

Lasse Törngren