Bo, tuben och typerna

Vem är Bo Berndal?

För de flesta är han den mest kände och mest produktive svenske typsnittsskaparen. De flesta har nog sett den klassiska och tydliga skyltstilen i tunnelbanan Esseltub, som Bo Berndal digitaliserat (det är dock ritat av Stig Åke Möller). Tyvärr envisades SL med att ersätta detta med Helvetica som är betydligt mer svårläst, speciellt i gemener. Connex, som numera tagit över, har mer känsla för skylttypografi, det är tydligt.

Men Bo har också ett förflutet inom reklambranschen (bla Reklambyrån BIGG) med formgivning av Nationalmuseums märke, biljetter till ishockey-vm och gamla PK-bankens logotype i meritlistan. Han var också med och drev galleri Hålet i Stockholm.

Ett av Berndals senaste typsnittsalster, Presstek, är en kraftig tidningsantikva. Den har släktskap med Swift och med andra av Berndals egna typsnitt. Några egenheter är att luftrummen i bokstäverna är närmast rektangulära och att serifferna på uppstaplarna är ”avklippta”. Presstek är framtagen tillsammans med Paul Frigyes.

 

Berndals produktion visar att inspirationen hämtas både från gamla svenska texter, latinska skrifter, Art Noveau och kollektivtrafiken.

Olaus Magnus känns som hämtat från Gustav Wasas tid medan Gianpoggio är ett vackert kalligrafiskt typsnitt. Ringlinje har sin upprinnelse i gamla spårvagnsskyltar, där man hade olika bredd på bokstäverna beroende på destinationen. Texten skulle alltid ha samma bredd.

Pocketype är framtaget speciellt för de förutsättningar som pocketböcker framställs med. Alltså en tryckmetod som kräver ett tåligt typsnitt. Lite ovanligt är att tecknet interabang (ett kombinerat utrops- och frågetecken) finns med i uppsättningen. Liksom halvt och kvarts mellanslag.

Bosis har blivit populärt på senaste tiden. Både Semper barnmatsförpackningar och Skånetrafiken använder denna fina linjär.

Vill man fördjupa sig i typografi och Berndals produktion rekommenderas boken ”Typisk typografiskt”, skriven av Paul Frigyes i samarbete med Bo Berndal. Berndals typsnitt hittar man hos Monotype i England.

Lasse Törngren